Vill inte må så här. Vill inte ha koncentrationssvårigheter. Vill inte ha sömnproblem. Vill inte vara rädd för mitt förflutna. Vill inte förlora någon mer nära nu. Vill inte behöva kämpa så här brutalt för att få må bra. Jag vill må bra. Jag vill kunna koncentrera mig. Jag vill kunna sova. Jag vill acceptera mitt förflutna och gå vidare. Jag vill ha mina nära och kära kvar. Jag vill må bra utan att behöva anstränga mig hur mycket som helst. Jag vill så mycket men svårigheterna och rädslan gör att jag har stannat. Går en väg och vill att vinden ska vända. Men jag finner ingen vind. Jag stirrar blint i mörkret, vill finna ljuset. Jag måste bara gå rätt väg.

Sov ingenting inatt. Låg och vände och vred mig. Det vart för varmt och för ljust. Mina armar var trötta och svaga så jag orkade inte öppna fönstret. I skolan på andra lektionen började jag gråta. För jag var trött och orkade inte koncentrera mig. Sedan flög tankarna bort och jag var helt tom i huvudet. Ville bara sova men man kan ju inte sova i skolan. Jag orkade inte gå ner och äta. Visste ändå att det var potatisbullar med bacon och spyr bara av tanken eller lukten av bacon typ.. Sedan var det hemkunskap och då kunde jag koncentrera mig lite i alla fall.

Skoldagen slutade 14.40 och jag tog bussen hem. Väl hemma var jag spyfärdig och hade yrsel pga hungern och kl 18 fick jag mat men åt inte så mycket pga illamåendet.