Är helt slut i huvudet. Äckligt trött och illamående.

Maten har varit obehaglig idag. Knappt kunnat äta ordentligt.

Det enda jag ätit upp helt var väl frukosten.

Har upptäckt att jag håller andan väldigt ofta.

Helt omedvetande.

T.ex när jag sitter vid datorn och skriver något.

Eller när jag sitter och pluggar.

I princip varje gång jag koncentrerar mig.

Förstår inte varför :s

Imorse mådde jag inte alls bra.. kändes som att huvudet skaulle explodera.. för första gången på länge hade jag lyckats sova själv i 6 timmar. Men vaknade så sjukt trött att jag somnade om efter frukosten och då blev jag bombaderad utav hemska mardrömmar.

Tänker kolla upp om jag kan ligga i riskzon för sömnapné i och med att det finns i min släkt och eftersom att det är ärftligt är det lika bra att vara säker. Många symtom stämmer in så varför inte kolla upp det för säkerhetens skull.

Sömnapné, ärftligt och livsfarligt

"Under andningsuppehållet sjunker syrehalten i blodet. Hjärnan reagerar då med en väckningsreaktion som gör att man börjar andas igen. Reaktionen sker helt automatiskt. Den som drabbats minns oftast ingenting av uppvaknandena när han eller hon vaknar på morgonen."

"Förutom snarkning och andningsuppehåll under sömnen, är onormal trötthet under dagen det vanligaste tecknet på att man är drabbad av sömnapné.  Personer med sömnapné har dock sällan några egna minnen av vad som hänt när han/hon vaknar på morgonen. Symtom under sömnen eller natten är återkommande uppvaknanden, kvävningskänslor, mardrömmar, hjärtklappning och svettningar.

"På dagen är onormalt stor trötthet speciellt på morgonen, huvudvärk, koncentrationssvårigheter, inlärningsproblem, glömska och irritation några av de vanligaste symtomen. Allmän nedstämdhet, depression, och värk"

Jag mår inte helt bra. Blev stressad pga borttappade saker och bussproblem imorse. Så nu är jag lite utav en tickande bomb. Börjar bli hungrig, är i princip illamående. Tack vare stressen imorse så glömde jag av en skiva bröd och drickyoghurt i kylskåpet. Så runt kl 13 kommer min hjärna vara helt död. Underbart!

Ska ha supportutbildning i två timmar från kl 13-15 så får hoppas att jag kan hålla mig vaken. Kanske får rymma iväg på lunchrasten och köpa något så jag vet att jag står mig för skollunchen kan man aldrig lita på. Sorgligt nog.

För övrig älskar jag min Christoffer helt galet mycket.

Har haft en riktigt fin helg med älsklingen <3. Och mitt i allt har jag varit på dop. Har blivit fadder till min lilla kusin! Tänkte inte skriva så mycket mer utan detta inlägget får mest innehålla bilder.

Orden som aldrig slutar. Som alltid finns där. "Du är tjock och förtjänar inte att leva." Hej älskade demoner jag älskar er. Eller inte. Bilderna speglar mitt utseende för ett, snart två år sedan. Och nu i efterhand anser jag att den kroppen jag hade då var den finaste jag någonsin haft.

Men depressioner och extremt sänkt självförtroende kallade tillbaka mina välkända demoner. Minnen och ord spelades upp i mitt huvud. "Du är tjock och ful".. "Du är överviktig och borde nog gå ner minst 10kg".. osv. Ord som alltid funnits i mitt huvud och som kommit till på senare tid pga en skolsyster som påpekade att jag var överviktig. Jag tycker inte att jag ser överviktig ut på bilderna. Snarare, fin med former?

Men pga allt jag fått höra genom livet om min kropp så gick jag in i en depression. Antagligen djupare än någonsin. Började hetsäta och hata min kropp mer än någonsin. Fick numret till BUP Anorexi- och Bulimimottagning av skolsystern. Hon ansåg att jag kanske skulle behöva ringa dom om mina problem förvärrades. Då de kunde övergå till bulimi. Visserligen förstår jag att hon kanske trodde det eftersom mitt självhat var så stort och i kombination med hetsätningen lät väl inte det helt omöjligt.

Men jag är livrädd för att spy. Det är något av det värsta jag vet. Det finns ett fåtal gånger då jag försökt tvinga mig själv att spy. Men ångrat mig nästan direkt eftersom jag är livrädd för det. Samtidigt som jag är livrädd för att gå upp mer i vikt. Jag vill ät mer hälsosamt, träna och få stöttning. Allt för att kunna ens ha en möjlighet till att lyckas gå ner i vikt. Men det är så jävla svårt att lyckas med något av de tre sakerna.

I min senaste depression och värsta hetsätningsperiod någonsin, gick jag upp nästan 20kg. Det skrämmer i princip livet ur mig. För det är så förbannat lätt att gå upp i vikt. Men helt sjukt svårt att gå ner igen. Detta inlägget är ett sådant inlägg som man egentligen skriver för att bara skriva av sig och sedan radera. Men inte idag.

Sex månader med älsklingen idag. <3

Tiden går väldigt fort.. känns som att det var typ en vecka sedan vi firade fem månader. Men det är det ju verkligen inte haha. Idag ska jag försöka ha kameran i hugg igen och kanske leta klänning till barndopet på lördag. Jag ska bli fadder! <3 Så vi får se om jag bloggar senare idag eller helt enkelt någon annan dag.

Vi är ett oändligt kaos. I vilket vi inte kan leva utan varandra. Bland smärta, tiaror, glitter och tårar. Till tonerna av BD, Kent och Håkan så lever vi lite ändå. I dom små ljusglimtorna. Vi är små stjärnor i en oändlig galax men ändå lyser vi starkare än alla andra. För vi har varandra. Jag älskar dig min glitterprinsessa till kaosängel

Vi är för trötta för att leva.

Världen hatar oss båda.

Hade jag kunnat rädda någon så hade jag  räddat dig.

För du är mitt allt.