Molnen är gråa.

Regnet öser net.

På något sätt är det befriande att åka buss. Kanske för att man kan ta det lugnt och tänka på allt möjligt. Eller inte behöva tänka på något. Bara stirra ut genom fönstret utan att behöva lägga energi på att tänka på något alls. Men jag föredrar att förgylla resan med musik.

Det surrar i bussen. Likt tinnitus. Tänk att alla timmar man arbetat flitigt har lönat sig. Mitt första MVG finns på papper. Hur bra känns inte det? Terminen går mot sitt slut och jag kan med ett leende på läpparna säga att jag är nöjd med mig själv och min kämparglöd. Visst jag har inte toppbetyg men jag har en bra grund som jag står på.

No läraren berättade även för mig att även om jag inte har fått G skriftligt på pappret så anser han att jag egentligen hade förtjänat det som betyg. Men det gör inget, för jag litar på hans ord och hoppas att det står skriftligt på pappret nästa termin.

Bara ett IG kvar då alltså, idrott. Men det kanske löser sig till nästa termin, nian. Det fanns nämligen kanske möjlighet till att gå på gym då istället för att vara med i idrottshallen med klassen och uppleva underbart äcklig ångest.

Fick veta igår att en man som stått vid min familjs sida har börjat ruttna bort. Läkarna kan inte göra något mer utan han bor hemma igen. Hans ena axel och nacken är svarta, bortruttnade. Så jävla hemskt. Att det alltid är dom bästa som ska drabbas. Kanske är det sant. Fan ta den jävla cancern.

Den 2e juni lämnade min fina väns mamma denna värld. Även det var på grund av den jävla cancern. Jag hatar den sjukdomen så jävla mycket, det går knappt att beskriva.

Det doftar regn. Skogen är så grön och fälten blommar. Fast husen ser så trista och dystra ut. En glad hund är ute på promenad med en mindre glad husse. Men trots regnet viftar hunden glatt på svansen. För regnet är ju egentligen bara svalkande, avkopplande och inget mer. Människor är fega fjantar. För regn är inget farligt. Man borde dansa i regnet oftare, för att rena sig. Hela själen.

Igår läste jag Metro. Inte bara för horoskopets skull utan för att löpsedeln löd: "Djurplågeri i sverige har fördubblats". Det är hemskt om något. Jag älskar djur, har alltid gjort och kommer alltid att göra. Men det gör ont i hjärta och själ när man får höra om djur som far illa.

Om allt går som jag vill. Så ska jag göra så gott jag kan, för att rädda så många jag kan. När jag jobbar som djurvårdare.