Har stressat som en galning hela dagen tills nu. Ätit frukost jättesent och väntar på att tvätten ska bli klar. Sedan ska jag bege mig ut mot Tjörn till min älskling. Riktigt fint faktiskt.

Ännu är kaoset lugnt och förhoppningsvis kommer det hålla sig så ett tag nu. Det skulle kännas väldigt bra i alla fall. Men nu ska jag ner i tvättstugan och se om tvätten är klar :)

Mina vingar har ryckts loss. Jag är förlorad, mitt i allt kaos. Jag är vilse och inte där jag ska vara. Tryggheten är som bortblåst och ångesten är allt som är kvar. Jag vill bara ut, bort och slippa detta. Bli av med kaoset som jag lever i varenda dag. Vill bli helad och få tillbaka mina vingar för att med glitter i tankarna kunna se det positiva. Utan rädslan och ångesten som håller lyckan tillbaka.

Gömd i mörkret, det som jag känner till. Håller jag mig kvar i tills jag mår bättre. Men egentligen är frågan om jag kan må bättre i kaosets mörker. Egentligen behöver jag komma ifrån det, det totala kaoset. För att ens kunna ge mig en liten chans att må bättre. Men jag bor i kaoset hela tiden och ser ingen möjlighet till att hela mig när det endast är kaos runt omkring. Jag har till en ganska stor del blivit övergiven, då vänner sviker. Som tur är har jag några få kvar men jag vågar inte lita på att dom kommer vara kvar hur länge som helst dom heller. Men någon jag alltid kan lita på är min kaosängel, hon som räddar mig ur mörkret när jag mår som allra sämst.

Egentligen mår jag nog inte så dåligt. Det är bara kaoset som försämrar allt och gör att jag mår sämre än jag borde. För kaoset fanns inte förr utan har kommit på senare tid. I alla fall det totala kaoset. Det som jag inte kan komma ur på ett bra tag. Tänk om jag hade kunnat trolla bort kaoset. Eller kunnat strö glitter över det för att få det att skimra och bli något helt annat. Ett kanske helt okej kaos. Men det finns ingen möjlighet till det, inte nu i alla fall. För kaoset är min vardag, mitt hem och mitt liv. Men jag önskar att jag kunde få komma bort från det om så bara för en dag. Träffa någon som jag vet bryr sig om mig och få chansen att tänka på annat än kaoset. Komma ifrån kaosets miljö som jag blir sjuk av. Komma bort till en vacker plats där fina människor finns och ångesten går att släppa. Undra om det finns någon sådan plats eller om jag bara får fortsätta att drömma?

"Jag är ditt ljus i det totala mörkret. Jag älskar dig och du får aldrig försvinna från mig. Jag bär dig när du förlorar dina vingar älsklingen min" - Emelie Kaosängeln