Ett av mina favorit minnen är ett ridläger sommaren 2006.

Jag kämpade som en galning med min favorithäst Tina.

Vi tränade hoppning, voltige, tävlade gymkhana och testade dressyr.

På varje hopptävling så lyckades jag ramla av minst en gång eller så vägrade hon.

Men på sista dagen, när det verkligen gällde och tävlingen var på riktigt.

Då klarade vi hela hoppbanan.

Visserligen utan rosett men det spelade ingen roll.

För mig var den stora vinsten att ha klarat hela banan.

Liten Tina, fri från kaos. Räddad av en stilig springare.