Kanske är det tid för förändring. I ett hav av kaos. Bland skräck och förnekelse. Rädsla för framtiden och hopp om att livet har någonting vackert att ge. Att känna efter pulsen, känna den slå och bli medveten om att man lever.

Denna morgonen trodde jag att jag var döende. Att någon skulle dyka upp och döda mig, mitt i mitt eget hem. Det värsta var nog hur allting kändes och hur jag upplevde det. Att vakna med en känsla av att man ska dö vilken sekund som helst är vidrigt. Vad var egentligen dröm och vad vad verklighet?

Det är nog mitt största problem med hallucinationerna och paranoian. Det kan vara så förbannat jävla svårt att skilja på verklighet och fantasi eller dröm. Att se saker överallt, höra minsta lilla knarr och tro att någon är där. Något som inte kan förklaras om man inte själv har upplevt det. Och det sägs att bara den psykiskt sjuka vet själv hur det där. För sjukdomen är så individuell och olik från person till person.

Mitt i ett blodbad mitt i natten, en vandring genom snön med bara fötter och en förfrusen kropp. Mitt i rädslan fanns min räddning. Vilket kändes lite konstigt, att mitt i drömmen dök något fint upp. Något som inte var dränkt i blod eller försökte döda mig. Min älskling.

Jag vill inte gå in mer ingående på självaste drömmen i sig. För jag vill bara glömma den. För den var bara vidrig, äcklig och rå. Helt sjukt rå, värre en den sjukaste skräckfilm som någonsin skapats. Och självklart skulle den dyka upp i mitt huvud. För att förvirra mitt sinne mer än det redan är. Och göra mig rädd för verkligheten åter igen. Jag är så brutalt rädd för livet och att leva. Jag kan inte lita på att framtiden räddar mig och inte att någon annan gör det heller. För ingen har gjort det förut, eller?

Därför försöker jag nu ta tag i det åter igen. Börja från början och se om början kan få ett slut. Eller om jag sitter fast i en ond cirkel. För just nu känns det så....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Grillade, chillade och kollade på film med älskling, Kikko och Ida igår. Var riktigt mysigt faktiskt.   Först failade dock allt eftersom att våran engångsgrill inte ville tända igång ordentligt. Vi åkte och köpte en till men den var också miss...

  En gång i tiden var jag liten, söt och coolast i världen. Eller något. Saknar att ha färg i håret något brutalt. Tål inte denna blonda missfärgningen. Att man ska vara så dum och tro att håret börjar må bättre om man bleker det och sedan låte...

Nyvaken och allmänt seg. Älskar att bli väckt av älsklingen på morgonen, det gör alltid dagarna så mycket lättare.   Jag borde egentligen klä på mig, äta frukost o gå ut med vovven men är fortfarande seeg. Men det är väl lika bra att ko...

Det är verkligen jobbigt att komma hem igen efter att ha lämnat älsklingen. Det känns så ensamt, som om någonting saknas. Och känslan försvinner inte förens det som saknas kommit tillbaka. Så i 5 dagar får känslan bestå och plåga mig totalt. ...

  Sitter i skolan och tråkar och väntar på att svenskan ska börja. Martin försöker övertala mig att spela eftersom att jag ser så uttråkad ut. Men det känns ovärt eftersom att vi börjar om typ 20 minuter.   Idag ska jag till älsklingen för...