Jag hatar radio! Helt sjukt galet mycket. Det är ju bara samma låtar om och om igen tills man tröttnar på dom. Efter några kvällar framför datorn med LoL så inser man verkligen hur trött man är på dom förbannade låtarna. Så från och med nu kan radio gå och dö. Jag hatar det.

Förövrigt är jag trött som tusan men kan inte sova och därför sitter jag här. Har helt vänt på dygnet och har ingen form av rytm i livet för tillfället. Äter inte på någon form av normala tider och sover knappt någonting. Drömmer sjukt mycket mardrömmar och önskar mig ständigt möjligheten till att få börja träna.

Saknar sociala vänner in real life. Har ingen att umgås med längre, inte i Göteborg i alla fall. Känns fint att typ alla mina vänner sviker mig helt totalt och att jag är den enda som ska vara skyldig att ta kontakt. Börjar tröttna på människors dåliga attityd och funderar nästan på att ge upp hoppet om att dom kommer ändra på sig. Tror snart att jag åker till Tjörn med vovven och slipper denna tråkiga staden med jobbiga, dumma människor. Där ute får jag i alla fall chansen att må bra med den jag älskar. Och får springa på fält med hundarna och bara allmänt leva. För snart är det ju slut på friheten och levandet. Om en vecka börjar skolan och då är det lika med slut på det roliga. Eftersom jag behöver full fokus på det viktiga då.

Detta känns som ett otroligt onödigt långt inlägg men så är det ibland. Det är sjukt kallt och jag fick verkligen lust att ta ett varmt bad men risken finns att jag somnar då så det får vänta. Nu ska jag hur som helst försöka sova lite. Smärtan i skulderbladet gör för ont för att jag ska klara av att sitta kvar framför datorn i alla fall.

Godnatt världen!

Har inte riktigt haft ork, tankar eller tid för att blogga på sista tiden. Har varit ute och fiskat, varit med älsklingen, blivit attackerad av muterade mega myggor och spelat massor. Sprungit på åkrar med hundar och luktat på hästar. Sånt där som man kanske ska göra på sommaren, sånt där som får en lycklig.

Jag har fyllt år, 16 galna år. Det är ju egentligen inget speciellt, förutom kanske att man börjar gymnasiet och får börja övningsköra. Fast det kanske är lite speciellt ändå, vad vet jag. Har total drogat Broder Daniel för jag saknar min kaosängel. Hon var i Göteborg på min födelsedag men jag hann inte träffa henne tyvärr. Det svider lite i hjärtat men det får helt enkelt vänta till någon annan gång.

Sedan har jag letat turridningsritter någonstans inom västra götalandslän, men har inte riktigt hittat något som lockat helt ännu. Får fortsätta leta eftersom jag skulle få det som födelsedagspresent av en underbar person. Sedan har jag fått lite annat som PS3, Wow GC, nya färgpennor, skrivblock, pengar och massa fina grattis från alla mina älskade vänner.

jag älskar dig.

Jag mår bra när jag är ute och bland folk jag tycker om. Men sedan kommer man tillbaka till kaoset och allt blir skit igen. Kanske behöver jag komma bort från det på riktigt? Frågan är bara hur man skulle lösa det, om det ens skulle gå.

Har varit ute på Tjörn med hunden sen den 14e. Har haft det jättekul och mysigt. Har vandrat i hamnen och kollat båtar, träffat vänner, lekt med hundarna ute på åkern i regnet och hälsat på folk. Har för första gången träffat älsklingens mormor, morfar, pappa, två yngre halvbröder och hans morbror. Haft massa ångest osv pga min otrevliga sociala fobi men det har gått ganska bra. Och vi har haft riktigt trevligt. Förutom en händelse som hände i hamnen då hunden blev attackerad av en stor hund som påminde lite om en norsk älghund eller något. Obehagligt som fan men det löste sig.

Men nu är det dags för lunch och sedan promenad med hunden igen. <3

Har stressat som en galning hela dagen tills nu. Ätit frukost jättesent och väntar på att tvätten ska bli klar. Sedan ska jag bege mig ut mot Tjörn till min älskling. Riktigt fint faktiskt.

Ännu är kaoset lugnt och förhoppningsvis kommer det hålla sig så ett tag nu. Det skulle kännas väldigt bra i alla fall. Men nu ska jag ner i tvättstugan och se om tvätten är klar :)

Mina vingar har ryckts loss. Jag är förlorad, mitt i allt kaos. Jag är vilse och inte där jag ska vara. Tryggheten är som bortblåst och ångesten är allt som är kvar. Jag vill bara ut, bort och slippa detta. Bli av med kaoset som jag lever i varenda dag. Vill bli helad och få tillbaka mina vingar för att med glitter i tankarna kunna se det positiva. Utan rädslan och ångesten som håller lyckan tillbaka.

Gömd i mörkret, det som jag känner till. Håller jag mig kvar i tills jag mår bättre. Men egentligen är frågan om jag kan må bättre i kaosets mörker. Egentligen behöver jag komma ifrån det, det totala kaoset. För att ens kunna ge mig en liten chans att må bättre. Men jag bor i kaoset hela tiden och ser ingen möjlighet till att hela mig när det endast är kaos runt omkring. Jag har till en ganska stor del blivit övergiven, då vänner sviker. Som tur är har jag några få kvar men jag vågar inte lita på att dom kommer vara kvar hur länge som helst dom heller. Men någon jag alltid kan lita på är min kaosängel, hon som räddar mig ur mörkret när jag mår som allra sämst.

Egentligen mår jag nog inte så dåligt. Det är bara kaoset som försämrar allt och gör att jag mår sämre än jag borde. För kaoset fanns inte förr utan har kommit på senare tid. I alla fall det totala kaoset. Det som jag inte kan komma ur på ett bra tag. Tänk om jag hade kunnat trolla bort kaoset. Eller kunnat strö glitter över det för att få det att skimra och bli något helt annat. Ett kanske helt okej kaos. Men det finns ingen möjlighet till det, inte nu i alla fall. För kaoset är min vardag, mitt hem och mitt liv. Men jag önskar att jag kunde få komma bort från det om så bara för en dag. Träffa någon som jag vet bryr sig om mig och få chansen att tänka på annat än kaoset. Komma ifrån kaosets miljö som jag blir sjuk av. Komma bort till en vacker plats där fina människor finns och ångesten går att släppa. Undra om det finns någon sådan plats eller om jag bara får fortsätta att drömma?

"Jag är ditt ljus i det totala mörkret. Jag älskar dig och du får aldrig försvinna från mig. Jag bär dig när du förlorar dina vingar älsklingen min" - Emelie Kaosängeln