Jag mår inte helt bra. Blev stressad pga borttappade saker och bussproblem imorse. Så nu är jag lite utav en tickande bomb. Börjar bli hungrig, är i princip illamående. Tack vare stressen imorse så glömde jag av en skiva bröd och drickyoghurt i kylskåpet. Så runt kl 13 kommer min hjärna vara helt död. Underbart!

Ska ha supportutbildning i två timmar från kl 13-15 så får hoppas att jag kan hålla mig vaken. Kanske får rymma iväg på lunchrasten och köpa något så jag vet att jag står mig för skollunchen kan man aldrig lita på. Sorgligt nog.

För övrig älskar jag min Christoffer helt galet mycket.

Har haft en riktigt fin helg med älsklingen <3. Och mitt i allt har jag varit på dop. Har blivit fadder till min lilla kusin! Tänkte inte skriva så mycket mer utan detta inlägget får mest innehålla bilder.

Orden som aldrig slutar. Som alltid finns där. "Du är tjock och förtjänar inte att leva." Hej älskade demoner jag älskar er. Eller inte. Bilderna speglar mitt utseende för ett, snart två år sedan. Och nu i efterhand anser jag att den kroppen jag hade då var den finaste jag någonsin haft.

Men depressioner och extremt sänkt självförtroende kallade tillbaka mina välkända demoner. Minnen och ord spelades upp i mitt huvud. "Du är tjock och ful".. "Du är överviktig och borde nog gå ner minst 10kg".. osv. Ord som alltid funnits i mitt huvud och som kommit till på senare tid pga en skolsyster som påpekade att jag var överviktig. Jag tycker inte att jag ser överviktig ut på bilderna. Snarare, fin med former?

Men pga allt jag fått höra genom livet om min kropp så gick jag in i en depression. Antagligen djupare än någonsin. Började hetsäta och hata min kropp mer än någonsin. Fick numret till BUP Anorexi- och Bulimimottagning av skolsystern. Hon ansåg att jag kanske skulle behöva ringa dom om mina problem förvärrades. Då de kunde övergå till bulimi. Visserligen förstår jag att hon kanske trodde det eftersom mitt självhat var så stort och i kombination med hetsätningen lät väl inte det helt omöjligt.

Men jag är livrädd för att spy. Det är något av det värsta jag vet. Det finns ett fåtal gånger då jag försökt tvinga mig själv att spy. Men ångrat mig nästan direkt eftersom jag är livrädd för det. Samtidigt som jag är livrädd för att gå upp mer i vikt. Jag vill ät mer hälsosamt, träna och få stöttning. Allt för att kunna ens ha en möjlighet till att lyckas gå ner i vikt. Men det är så jävla svårt att lyckas med något av de tre sakerna.

I min senaste depression och värsta hetsätningsperiod någonsin, gick jag upp nästan 20kg. Det skrämmer i princip livet ur mig. För det är så förbannat lätt att gå upp i vikt. Men helt sjukt svårt att gå ner igen. Detta inlägget är ett sådant inlägg som man egentligen skriver för att bara skriva av sig och sedan radera. Men inte idag.

Sex månader med älsklingen idag. <3

Tiden går väldigt fort.. känns som att det var typ en vecka sedan vi firade fem månader. Men det är det ju verkligen inte haha. Idag ska jag försöka ha kameran i hugg igen och kanske leta klänning till barndopet på lördag. Jag ska bli fadder! <3 Så vi får se om jag bloggar senare idag eller helt enkelt någon annan dag.

Vi är ett oändligt kaos. I vilket vi inte kan leva utan varandra. Bland smärta, tiaror, glitter och tårar. Till tonerna av BD, Kent och Håkan så lever vi lite ändå. I dom små ljusglimtorna. Vi är små stjärnor i en oändlig galax men ändå lyser vi starkare än alla andra. För vi har varandra. Jag älskar dig min glitterprinsessa till kaosängel

Vi är för trötta för att leva.

Världen hatar oss båda.

Hade jag kunnat rädda någon så hade jag  räddat dig.

För du är mitt allt.

Jag hör fåglarna kvittra och är medveten om min existens. Medveten om mina andetag och att mitt hjärta slår. Men ändå känner jag mig död. Livrädd för vinterns mörker som sakta närmar sig. Är jag verkligen redo för livet?

Återigen samma mardröm. Hatar den så sjukt mycket. Önskar att jag kunde döda den om och om igen. Jag har ingen aning om vart den utspelar sig egentligen. Mer än att det är i en stuga i en skog och det är i ett snölandskap.

Jag är där med älskling och en stor argsint men beskyddande hund. Någon försöker ta sig in första natten vi sover där men den lyckas inte. Och hunden sover utanför huset så kanske var det den som skrämde bort den okända varelsen? Sedan samma natt så kastar sig någon rätt in i ett av fönstrena som jag håller på att rulla ner persiennerna vid och jag blir livrädd.

Nästa dag hittar jag en gammal garderob. Där jag hittar mitt gamla gosedjur den vita älgen med gröna horn och jag tar fram den. I förrådet ligger också en studentbok som tillhörde någon med initialerna K.W. Runt om allting ligger massvis med fler slita gosedjur och gamla foton på folk som jag inte känner igen.

På kvällen lagar jag mat med älsklingen och hunden börjar morra. Det är en jägare utanför med en stor, brun blodhund. Han säger att han har fått i uppdrag av någon att skjuta svinen. Han åker iväg och då uppenbarar sig en skylt på väggen där det står, skydda svinen till varje pris. Någon sekund efter att skylten försvunnit hörs ett galtskri.

Sen blir allting svart och jag vaknar av att älskling ringer och väcker mig.

Jag vill inte sova igen.